En kommun är dels ett territorium, dels en driftsorganisation.
Kommunen som territorium
Territoriet, ytan innanför kommunens gränser, är hemort för kommunens befolkning och näringsliv. Hemorten erbjuder levnadsvillkor för invånarna och produktionsvillkor för företagen.
Befolkningens levnadsvillkor, välfärdsfaktorer, utgörs av tillgångar eller olägenheter i omgivningen som är av följande slag.
− Bostadstillgång
− Arbets- och inkomstmöjligheter
− Utbildningsförutsättningar
− Vård- och omsorgsutbud
− Handel och övrig hushållsservice
− Kultur- och fritidstillgångar
− Natur-, kultur- och social miljö
− Transportmöjligheter
De kan sammanfattas med begreppen bostad, arbete, service och miljö. De kan vara marknadsdrivna, offentligt drivna, naturgivna eller bestå av kulturminnen och sociala faktorer.
Näringslivets produktionsvillkor, förutsättningar för företagsdrift, utgörs likaså av tillgångar eller olägenheter i omgivningen som är av följande slag.
− Förekomst av kunder
− Tillgång till arbetskraft
− Utbud av företagsservice
− Förekomst av råvaror och halvfabrikat
− Utbud av mark och lokaler
− Tillgång till teknisk försörjning
− Transportmöjligheter
Även de vara marknadsdrivna, offentligt drivna, naturgivna eller bestå av kulturminnen och sociala faktorer.
I nästan alla kommuner finns tillgångar eller olägenheter som inte bara har betydelse inom kommunen utan också för människor och företag utanför denna. Analogt finns det för nästan alla kommuner tillgångar eller olägenheter utanför kommunens gränser som också utgör levnadsvillkor respektive produktionsvillkor för kommunens egna befolkning och näringsliv.
Kommunens roll som territorium är att medverka till så goda levnads- och produktionsvillkor som möjligt åt dels befolkningen och näringslivet inom kommunen, dels människor och företag på andra håll för vilka tillgångar eller olägenheter i kommunen har betydelse.
”Medverka till” kan kommunen göra på följande alternativa sätt.
Kommunen som driftsorganisation
Närmast föregående har levnads- och produktionsvillkor i kommunen som territorium beskrivits. En del av dessa är verksamheter, i vissa fall med tillhörande byggnader eller anläggningar, som kommunen bedriver. Vissa av kommunens verksamheter är reglerade i speciallagstiftning medan andra är frivilligt valda enligt befogenheter i kommunallagen. I de speciallagsreglerade verksamheterna är kommunen inte bara servicegivare utan också myndighet gentemot dem som är verksamheternas målgrupper.
Statistiska Centralbyrån delar in kommunernas verksamheter i följande sju sektorer, vilka här är förtecknade i ordning efter nettokostnadernas storlek i samtliga svenska kommuner.
Kommunens roll som driftsorganisation är att utföra sina verksamheter effektivt inom ramen för disponibla ekonomiska medel. Samt att sköta sin myndighetsutövning rättssäkert.
Kommunens ekonomiska medel kommer från olika håll. De främsta källorna är kommunalskatt, bidrag från de kommunala utjämningssystemen inklusive generella statliga bidrag, fastighetsavgift, driftbidrag och ersättningar från staten och andra offentliga myndigheter för vissa verksamheter samt taxor och avgifter.
Att bedriva en verksamhet effektivt har två sidor. Den ena är kvalitet, nyttan för dem som verksamheten är till för. Den andra är produktivitet, förmågan att få mycket gjort med befintliga resurser. Effektivitet kan sammanfattas som ”att till rätt mottagare göra rätt saker på rätt sätt och med rätt resursanvändning”.
En utförare av en verksamhet är effektivare än andra utförare om den för en viss kostnad kan åstadkomma mer service med rätt kvalitet. Likaså är en utförare effektivare än andra om den för en viss kostnad kan åstadkomma lika mycket service med högre kvalitet.
Samordnad kommunplanering
I rollerna som territorium och driftsorganisation bedriver kommunen ett omfattande planeringsarbete. Översiktsplaner, områdesbestämmelser och detaljplaner är instrument i den fysiska planering där kommunens utövar sitt planmonopol. Kommunens budget samt fleråriga verksamhets- och ekonomiplanering är grundläggande redskap i rollen som driftsorganisation. Särskilda planer och program för enskilda välfärdsfaktorer och verksamheter är också vanliga, till exempel för bostadsförsörjning, utveckling av näringsliv och arbetsmöjligheter, kommunens skolformer, kommunens vård och omsorgsverksamheter samt kommunens försörjning med lokaler till sina verksamheter.
Sammantaget innebär de olika planeringsaktiviteterna att ett omfattande faktamaterial tas fram om kommunens befolkning, befolkningens levnadsvillkor, kommunens näringsliv och näringslivets produktionsvillkor. Varje plandokument har ofta sitt eget mönster för hur uppgifter redovisas. Någon samlad och systematisk presentation av alla framtagna fakta finns sällan.
Det finns anledning att fästa uppmärksamhet på nyttan av en samlad faktasammanställning som bildar ett gemensamt underlag för all planering i kommunen. Kommunbeskrivning kan vara en lämplig benämning på den.
Kommunbeskrivningens enhetliga mönster för redovisning av olika typer av fakta stärker samordningen mellan skilda planeringsaktiviteter. Kommunbeskrivningen förenklar dessutom det totala planeringsarbetet. Vidare är den ett värdefullt kunskapsstöd för de beslutsfattare i kommunen som har att överblicka helheten och prioritera mellan olika intressen.
På en undersida lämnas en idé till uppbyggnad av en kommunbeskrivning.
Metodisk markanvändningsplanering
Lokalisering och dimensionering av områden eller anläggningar som kräver fasta lägen på kommunens yta får vanligen konsekvenser av många olika slag. Det finns logiska samband mellan självständiga objekt och följdobjekt till dessa. Ett systematiskt tänke- och arbetssätt förhindrar att följdverkningar glöms bort och underlättar avvägningen mellan olika intressen. Detta gäller vare sig det handlar om att upprätta en fysisk plan eller att lokalisera och dimensionera enskilda objekt.
En undersida innehåller en checklista för lokaliserings- och dimensioneringsbedömningar.