• +46 31 3391992
  • info@kerab.se

Kommunprognos med avstämda delområdesprognoser

Kommunprognos med avstämda delområdesprognoser

Statistikindata

Som startfolkmängder för prognosen används antalet invånare vid senaste årsskiftet i kommunen och i respektive delområde, med uppdelning på ettårsklasser och kön. Lämplig källa är SCB:s, Statistiska Centralbyråns, statistikpaket BEFPAK-Folkmängd, tabell A 1.1. För vissa kommuner finns andra källalternativ.

Prognoser med startfolkmängder från andra tidpunkter på året än årsskiftet är möjliga.

Övrig statistikindata som prognosen använder är fruktsamhetstal, dödsrisker, utflyttningsrisker och inflyttningsandelar. Möjlig källa för dessa data är SCB:s statistikpaket PROPAK, tabellerna 1.1 A och 2.3. Alternativt kan jag beräkna motsvarande tabeller med rådata från SCB:s statistikdatabas.

Beställda filer med tabellerna kan kommunen hämta från SCB:s hemsida.

 

Kommunens medverkan i prognosarbetet

Kommunen har en kontaktperson för prognosuppdraget. Utöver leverans av statistikindata medverkar denne för kommunens räkning med besked i följande frågor och eventuella ytterligare som kan dyka upp under förberedelsearbetet.

Val av metod som ska användas för att beräkna antalet inflyttare till kommunen och delområdena. Jag ger förslag om detta utifrån kommunens förutsättningar. Tänkbara alternativ är 1) automatisk beräkning grundad på bostadstillskott och antalet utflyttare, 2) konkreta antaganden om antalet inflyttare per år eller 3) konkreta antaganden om folkmängd i kommunen vid slutet av varje prognosår.

Beslut om hur många år prognosen ska sträcka sig framåt i tiden och hur många delområden den ska vara uppdelad i. Delområdena utgör de minsta byggstenarna i prognosen. De kan summeras valfritt till större områden.

Beslut om hur ettårsklasser ska summeras till funktionella åldersgrupper som passar kommunens planering. Jag ger förslag om detta som kommunen kan justera.

 

Utdata – standard

Programmet skriver ut tabeller i Excel och i Word, i lättläst layout. De innehåller både ettårsklasser och summeringar till sådana funktionella åldersgrupper som är dimensionerande för kommunens olika verksamheter. Kommunen kan styra dessa.

Tabellernas befolkningssiffror kompletteras med uppgifter som visar vilka antaganden om inflyttning som gjorts för respektive prognosår, t ex antalet tillkommande bostäder. Dessa uppgifter ger förklaring till förekommande svängningar i befolkningsförändringarna.

I Word-utskriften ingår en tabell i A4-format för varje delområde och hela kommunen. Denna tabell har en kolumn för varje prognosår och rader med invånarantalet i olika åldrar samt totalt. Dessa A4-blad är lämpliga att ta med i en skriftlig rapport om befolkningsprognosen.

Som standard redovisas också en tabell med uppgifter om folkmängdsförändringar per område och prognosår som inte syns i resultattabellerna. Denna tabell summerar antalet avlidna, utflyttade och inflyttade varje år.

Förutom prognostabellerna levererar jag en utförlig beskrivning av prognosens beräkningssätt och antaganden. I beskrivningen finns också kommentarer rörande flyktingmottagande och hantering av prognosens osäkerheter.

 

Utdata – tilläggsmöjligheter

Summering av delområdena till större områden. Delområdena kan summeras till större områden i hur många varianter som helst.

Förlängning av kommunprognosen. För kommunen som helhet är det värdefullt att få en längre prognos än de år för vilka det finns underlag för antaganden om bostadstillskott eller annat som styr inflyttningen. En sådan förlängning av kommunprognosen görs med schablonmässiga antaganden och ger en god bild av den långsiktiga utvecklingen för åldersgrupper som inte påverkas så mycket av in- och utflyttningar. Detta gäller främst de åldrar som är dimensionerande för äldreomsorg, men även för gymnasieskola.

Specialtabell för skatteintäktskalkyl. Tabellen ger sådana summeringar per kön och åldersgrupper som kommunen behöver för en skatteintäktsprognos enligt SKL:s modell upp till fyra år framåt.

Prognosrapport. Det utdatamaterial som är standard gör det enkelt för kommunen att producera en komplett prognosrapport, där valfri information kan läggas till för att ge rapporten rätt funktion i kommunens planeringsprocess. Alternativt kan kommunen uppdra till mig att leverera en färdig rapport.

 

Framskrivningens metodik

Framskrivningen görs ett år i taget av befolkningen vid periodens början.

Det finns fyra förändringsfaktorer i framskrivningen, liksom i verkligheten: födslar, dödsfall, utflyttningar och inflyttningar. För att beräkna förändringarna används parametrarna fruktsamhetstal, dödsrisker, utflyttningsrisker och inflyttningsandelar för varje ettårsklass och kön.

Kommunprognosen utgör ram för delområdesprognoserna. För var och en av de fyra förändringsfaktorerna ska summan av delområdenas antal överensstämma med totalvärdet för kommunen. Detta gäller varje ettårsklass och kön samt varje år. Om överensstämmelsen inte inträffar direkt gör programmet marginella justeringar av förändringsfaktorernas parametervärden till dess att avvikelserna upphört.

För den första ettårsklassen, de som är noll år gamla vid prognosårets slut, bestäms klassens storlek av antalet födda under året vars mödrar bor i kommunen vid årets slut. För övriga ettårsklasser, ettåringar, tvååringar osv upp till nittiofemåringar och äldre, bestäms klassens storlek vid årets slut av dels storleken vid årets början, dels antalet dödsfall, utflyttningar och inflyttningar under året.

Beräkningen av födslar, dödsfall och utflyttningar är enkel:

Antalet dödsfall. Antalet personer i början av varje år i varje ettårsklass multipliceras med ettårsklassens dödsrisk.

Antalet utflyttningar. Antalet personer i början av varje år i varje ettårsklass multipliceras med ettårsklassens utflyttningsrisk.

Antalet födslar. I ett första steg multipliceras antalet kvinnor i varje fertil ettårsklass med ettårsklassens fruktsamhetstal. Då är det antalet kvinnor i slutet av varje år som används. I ett andra steg summeras antalet födda av varje ettårsklass kvinnor. I ett tredje steg fördelas dessa på flickor och pojkar.

Antalet inflyttningar beräknas i två steg. Först beräknas det totala antalet inflyttare enligt den metod som valts. Därefter fördelas detta på ettårsklasser och kön med hjälp av inflyttningsandelarna.

 

Praktiska hanteringsfrågor

Samma förändringsparametrar i hela kommunen. Kommunens genomsnittsvärden för fruktsamhetstal, dödsrisker, utflyttningsrisker och inflyttningsandelar används även för de olika delområdena. Detta innebär vissa felrisker eftersom det är ett känt faktum att förändringsmönster varierar med bostadsområdenas typ och ålder. Emellertid är det en bra metod i praktiken när kommunens delområden är relativt små och dessutom har varierad bebyggelse, vilket är den vanligaste situationen. Nyttan av områdesspecifika parametervärden skulle i stor utsträckning förtas av den förhållandevis starka effekt som slumpmässiga variationer har i små populationer.

Ett undantag från den nämnda förenklingen kan vara att fruktsamheten varieras mellan delområdena genom områdesspecifika fruktsamhetstal. Kommunen kan beställa fruktsamhetstal på delområden (PROPAK, tabell 1.1 A).

Delområden som är mycket små bör om möjligt undvikas. I de flesta kommuner varierar storleken på delområdena ganska kraftigt och det går inte att undvika att några delområden är befolkningsmässigt små. En nackdel med detta är att det uppstår smärre systematiska fel vid avstämningen av delområdesprognoserna till kommunprognosen. De stora delområdena tar hand om för många av antalet födslar, dödsfall, utflyttningar och inflyttningar i kommunen. De små delområdena får därmed för litet antal sådana förändringar. Det beror på att avstämningens marginella justeringar av förändringsfaktorernas parametervärden ger störst utdelning i de stora områdena. Små tal multiplicerade med små decimalbråk ger värden som är mindre än 0,5 och som därför avrundas till 0. Störst är problemet för inflyttningarna. I små områden är det totala antalet inflyttare litet och när det sedan ska fördelas på 2×95 ettårsklasser (män resp kvinnor) så blir resultatet noll i alltför många fall.

En generell rekommendation är därför att undvika riktigt små prognosområden. Storleksordningen 1 000-2 000 invånare bör helst utgöra nedre gräns. Om detta inte är möjligt får de nämnda matematiska problemen accepteras.